Drömmer om grogg och galoscher

preggo gata.jpg

Vad är egentligen poängen med den sista graviditetsmånaden? Det enda jag pallar är att vagga fram i tillvaron och sova, småäta och svettas. Allt utom det sistnämnda är i och för sig rätt trevligt, men jag känner mig ändå väldigt färdig med att vara gravid. Kanske är de sista veckorna konstruerade för att man ska bli så matt och uttråkad att man börjar länga efter förlossningen? Rimlig teori. I vilket fall har jag haft tid och tänka på allt jag ser fram emot när babyn är ute. Förutom det ljuvliga att få träffa den krabaten som campat i min mage i nio månader, så längtar jag efter att kunna…

* Gå in i en ostaffär och välja från HELA sortimentet, istället för den ynka lilla hyllan av gravidvänliga sorter. 

*Böja mig ner. Praktiskt när man ska ta på sig strumporna, alternativt plocka upp en tappad karamell från golvet. Eller sin katt. 

*Sova på mage.

*Skåla i något annat än alkoholfri cider eller öl. 

*Uppleva början på slutet av de sablans bäckensmärtorna (foglossning) som kom i vecka 23 och sedan dess varit min onda följeslagare. Nu drömmer jag om att kunna promenera längre än 100 meter eller stå upp i mer än två minuter utan att drabbas av skärande smärta i underlivet. 

*Bära något annat än Birkenstocks på fötterna. Mina tassar har varit svullna hela sommaren och Birkens har varit de enda som de rymts i. Eller som grannpojken sade: ”Varför går du med innetofflor, UTE?”

*Inte behöva kissa 561027465 gånger per natt.