Livets bästa promenad

tara karlbergskanalen.jpg

Halvvägs in i graviditeten drabbades jag av foglossningen (bäckensmärtorna) från helvetet. För varje steg jag tog kändes det som att någon högg mig med kniv i underlivet och jag kunde bara förflytta mig med hjälp av en stor dos envishet och ett par kryckor. Inga värktabletter hjälpte och smärtorna fick mig att gråta offentligt så ofta att jag till slut inte brydde mig om att försöka dölja det. Krämporna blev liksom vardag och hade det inte varit för Davids stöd, tålamod och hjälp vet jag inte hur jag hade klarat det. 

När det var som värst tröstade jag mig med att drömma om framtiden. Den foglossningsfria framtiden. Målbilden var tydlig: Att kunna ta en promenad vid den vackra Karlbergskanalen. Stråket ligger precis i närheten av där vi bor och i vanliga fall går/springer jag där minst två gånger i veckan. Från kanalen brukar jag blicka mot Kungsholmen, njuta av näckrosorna och sucka över att kön till glasskiosken alltid är lite för lång för att det ska vara värt att ställa sig i den. 

Och vet ni, snart ett halvår efter att smärtorna tog över min kropp SÅ HÄNDE DET. Bäckenet gör inte längre ont och idag mäktade jag äntligen med att ta den där promenaden som jag så länge bara kunnat drömma om. Långsamt, långsamt och väldigt försiktigt, men ändå - DET GICK! Jag gick! Med solen i ögonen, ett leende på läpparna och vår lilla pojk snusandes i vagnen njöt jag av varenda minut av livets mest efterlängtade promenad. 

Tänk att fyra kilometer längs en grusväg i Stockholm kan vara synonym med En Mäktig Seger. Vi firade med en smarrig falafelburgare och pussades hela vägen hem.

david burgare.jpg
tara burgare.jpg